Du fattas mig fortfarande..

Det är ofattbart vad fort tiden går, idag är det fyra år sedan min älskade pappa togs ifrån mig pga cancern. Fyra långa år. Jag sitter och gråter just nu, kan inte och vill inte hålla tillbaka tårarna.. Ibland är saknaden efter min pappa så stark att det knappt går att beskriva. Och just nu skär det i mitt hjärta. Jag önskar så fruktansvärt hårt att han fanns här hos oss.

Jag vet att jag sagt det många gånger förr men det stämmer så väl så jag säger det igen. Tiden läker inte alla sår, den skapar en skorpa över såret och ibland klias det upp och börjar blöda. Tiden lindrar såren men saknaden, tomheten och smärtan kommer alltid att finnas där.

Jag drömmer rätt ofta om pappa och det gläder mig för i drömmarna är han så otroligt levande. Han är glad och pigg och framför allt frisk! Det är nog så han är där uppe i himlen.

Fyra långa år... 


Jag saknar dig så mycket pappa. Du fattas mig otroligt mycket och det går inte en dag då jag inte tänker på dig. Jag älskar Dig!